lördag 28 november 2009

Gielaskniven

Varje år går längdskidtävlingen "Gielas-Campen" av stapeln i Arvidsjaur.
Från och med i år så skänker jag denna kniv, "Gielaskniven", som ett pris. Tanken är att jag årligen ska bidra med en kniv. Jag vill på så sätt ge något tillbaka till en sport som jag gillar att utöva samt att titta på. Figuren föreställer en skidåkare.

torsdag 19 november 2009

6. Det färdiga bladet

Bladet är slipat och klart för att skaftas. Initialerna ML har slagits in strax innan härdningen gjordes.

onsdag 18 november 2009

5. Anlöpning av bladet

När man härdat har stålet blivit hårdare och mer finkornigt. detta är en förutsättning för att få ett vasst och hållbart knivblad. Men stålet har också blivit skörare, dvs det tål inte att böjas i sidled utan att gå av. För att säkerställa sig om att inte stålet blivit för skört så anlöper man. Det man gör är att man backar härdningsprocessen en aning. Jag använder mig av en ugn för ändamålet. Bladen får sakta värmas upp till ca 220 grader. Det tar ungefär 20 minuter. När bladen fått en halmgul färg så är de klara.

4. Härdning av bladet

När man härdar ett blad så hettar man först upp det till en viss temperatur och sen kyler man det snabbt. Anledningen till att man härdar är dels att få stålets struktur så finkorningt som möjligt, dels för att få stålet så hårt att skärpan håller längre.




Jag använder en magnet för att veta när stålet är tillräckligt varmt. I samma ögonblick som magneten inte tar på stålet så kyler jag bladet i en vätska. Jag doppar bladet med ryggsidan ner och gör en cirkelrörelse för att bladet ska kallna.

3. Grovslipning av bladet

Här slipas eggvinkeln. Det är lättast att göra detta före det att man härdar stålet. Jag använder en bandslip med grovkornigt band.

2. Bladet formas

Här hettas stålet upp så att det mjuknar och går att forma.

Med ett antal välriktade slag formas stålet så sakteliga till ett knivblad.


1. Smedjan

Jag smider alla mina knivblad själv. Stålet jag använder är kolstål UHB20C. Det är behagligast att smida på vintern när det är kallt. Efter ett antal timmars smide kan det vara outhärdligt varmt. Här har jag precis tänt fyr och värmen sprids så sakteliga i den ouppvärmda smedjan.
Det behövs inga avancerade verktyg för att smida. En tång, en smideshammare, ett städ och så det viktigaste förstås själva ässjan. Det mesta har jag tillverkat själv. Det är bara städet och hammaren som är inköpt.


måndag 2 november 2009

Knivslire med björnmotiv

Tekniken att med nål skapa ett motiv kallas scrimshaw.
Här visar jag med några bilder hur det kan gå till.



Renhornet ska vara putsat och polerat tills ytan är helt repfri.




Jag skissar upp motivet med en mjuk blyertspenna. Sen drar jag nålen längs motivets konturer. Jag fyller ristningarna med färg för att se resultatet. Sen börjar jag arbetet med att skapa bakgrunden och björnens detaljer. Ju tätare man har mellan prickarna desto mörkare bild.



Så här ser verktyget ut.




Färgningen sker med konstnärsfärg, olja.



Nu börjar det roliga, att skapa skuggning och findetaljer.




Björnen är klar.

söndag 1 november 2009

Två knivar i samisk stil blir till


Jag har dukat upp med traditionellt material för samekniven.
Renhorn, sälgrot, handsmitt kolstålsblad.
Saknas på bilden gör näver att ha mellan bitarna.


Så här tar jag upp hålen på renhornsskivorna. Jag har borrat två hål med samma avstånd som tångens bredd. Sen sågar jag upp så jag får ett avlångt hål.


Jag trär på alla bitarna innan limning för att kolla passningen. Första biten mot bladet bör ha god passning. Inga glipor får finnas. Det kan samlas organiskt material där med bakterier som följd. De övriga mellanbitarna är det inte lika noga med eftersom de hamnar inuti skaftet.


Hålen till längre mellanbitar borrar jag med samma diameter som tångens bredd. Jag markerar centrum från båda håll och borrar också från båda hållen för att få hålet så centrerat som möjligt.



Limknektarna pressar ihop alla delarna. Jag använder casco vitlim (för utomhusbruk).


Efter noggrann utritning av skaftens form sågar jag ut dem med bandsågen.



Skaften formas. Raspning, filning, putsning är ordningen.



Knivskaften är grovputsade nu väntar ytterligare finputsning.




Det ena skaftet var lite blekt så jag beslöt mig för att färga den. Jag använder herdins träbets eller narvsvärta.




Så var knivskaften inoljade och klara, nu över till renhornsslirena.





Här limmas halvorna ihop. Det är viktigt att få ytorna helt plana. Inga glipor får finnas när man sätter ihop dem. Har man lyckats få dem plana behövs inga nitar.



Nu är det grovslipat. Finputsning väntar. Jag kör från 120 korn upp till 1200.


För att avslöja eventuella repor så polerar jag hornet.

Urtaget som lädret ska fästa i gör jag numera med bandsågen. Tidigare använde jag en rundfil.



Jag laskar ihop lädret på baksidan av knivsliret.


Överflödet skär jag bort innan lädret torkat. Jag använder ett filéblad. Det är vasst och följsamt.

Jag skär gravyren med ett egenhändigt tillverkat verktyg som kommer från ett svarvstål för metallsvarvning. Här blir det en fläta. Som sen ska färgas med bark och läderfett.


På baksidan av den ena kniven var det en inbuktning som inte gick att slipa bort. Där skrapade jag fram ett renmotiv istället.



Så var knivarna klara. Dessa två var beställda av Stockholms stad. Knivarna ska ges bort som hedersgåvor.